Foto: Anna Norén/Försvarsmakten

Försvarsläget och engagemang för försvarsutveckling

”Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde och i omvärlden har förändrats och försämrats. Stabiliteten i Europa utmanas från flera håll. Just nu lever vi i en mycket komplex säkerhetspolitisk tid som också påverkar oss i Sverige.”
Så öppnar man kommunikationen i den nya, riktigt välgjorda och rätt kompletta foldern ”Försvarsmakten i fickformat”. En sammanfattning av läget. En mycket bra inledning eftersom läget, föga överraskande, utgör vad vi har att förhålla oss till. Det tillsammans med vad vi har att tillgå och underrättelser om (eventuell) utveckling.

Sedan länge diskuteras på sina håll och kanter hur vi ska bete oss för att vidareutveckla (återskapa) och upprätthålla försvarsförmågan. De senaste årtiondena har ju inte varit direkt gynnande om man uttrycker sig försiktigt. Vi har sålt, skänkt och kastat bort enorma mängder av det vi över lång tid ackumulerat för den allvarligaste av krissituationer, krig. Tyvärr gäller det i stort sett alla områden av vårt totalförsvar. Visst var mycket föråldrat och en del hamnade helt klart utanför när vi valde att kliva ur invasionsförsvaret till förmån för det nya moderna. På vägen gick dock kvasten lite väl hårt fram och kombinationen tempo och omdömeslöshet har tagit oss dit där vi befinner oss idag ”när det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde och i omvärlden har förändrats och försämrats”. Dags för återupprättande och det ordentligt samt å det snaraste, för det kan väl inte vara så att endast Försvarsmakten och en handfull intresserade känner till läget?

Här delas nationen i två huvudläger. I det ena är NATO-medlemskap den enda lösningen och i den andra en kraftig uppbyggnad av vår beredskap. Det ena tar inte ut det andra eftersom här krävs krafttag oavsett val. NATO-medlemmar ska avsätta två procent av BNP till sina respektive försvarsmakter (nu gör inte alla det men tonen ser ut att skärpas vad gäller den punkten). Ska vi ta hand om oss själva enligt hittillsvarande modell krävs också, minst, de där två procenten. Krasst kommer vi mer troligt att i ett inledningsskede behöva mer. En kickstart på kanske 4 procent över några inledande år är mer verklighetsnära – oavsett hur vi väljer i vägskälet. Och ovanpå det tillkommer ett funktionellt civilförsvar!
Det här är en idag utbredd diskussion av stora mått som inte var aktuell fram till, åtminstone, början-/mitten av 1990-talet men situationen skapar behov och åsikter. Kanske särskilt som försvarsutvecklingen inte sett ljus ut på runt 20 år och budgeten medvetet tillåtits fortsätta halka ner till ikring rekordlåga 1% av BNP.

Ämnet är mångfacetterat och intressant, för att inte säga livsviktig. För att skydda den demokrati och suveränitet vi åtnjuter kan inte totalförsvaret fortsatt ses som vilken utgiftspost som helst. Kontentan blir att i stort sett allt engagemang för någon form av försvarsutveckling är bra, oavsett om målet är att söka allianser eller bygga egen kraft, eftersom alternativet är passivitet eller ännu värre apati. Något vi sett tillräckligt av.

För den intresserade i frågan rörande NATO-medlemskap rekommenderas Folk och Försvars kommande öppna seminarium ”NATO: För- och nackdelar med ett svenskt Natomedlemskap” som hålls i Kungliga myntkabinettet, Slottsbacken 6, Stockholm, kl 10:00-11:50 den 7 september. Seminariet är kostnadsfritt, men antalet platser är begränsade. OBS! Föranmälan, se länk nedan!

Klicka här för program och info om seminariet samt länk till föranmälan.
Och här finns karta till Slottsbacken 6

Försvarsmakten i fickformat 2016, 70 sidor, ca 2.8 MB (PDF)

Läs även Semper Miles: Värnplikt, totalförsvar och pengar – totalt olösligt? samt Försvarslån för snabbare återuppbyggnad av försvaret och inte minst Försvaret – hur det blev

(Bilden: Stridspaus efter hårda duster i övningen Våreld 16, ”med syfte att öka vår förmåga att med markstridskrafter försvara Sverige och landets intressen.”)

[Denna, och våra andra artiklar, är fri att ladda ner och använda om källan SemperMiles.se anges]