Foto: Peter Fristedt

Ska vi inte bara döpa om Hemvärnet och låta dem fixa allt?

Från att sedan över 75 år vara ett otvivelaktigt, viktigt stöd till våra reguljära förband har det hänt och händer det saker. Rollerna är ombytta då Hemvärnet till numerären blivit den stora aktören i Försvarsmakten med kontrakterade frivilliga som kliver in på övning några dagar om året och som ställer upp när det behövs, både för försvar och civila insatser.

Försvarsmakten bantades på kort tid ner till anorektiska förhållanden och till slut försvann även värnplikten helt. Efter några år kom vi till insikten att det inte går att locka tillräckligt många in i soldatyrket för att ens täcka det uppställda minimibehovet. Till och med det så kallade “enveckasförsvaret” har varit svårt att få i ordning till 100 procent.

Genom åren har våra lokala förmågor utvecklats med modern utrustning och till viss del fått rörliga, offensiva uppgifter där tung eld tillförts. Att skapa ett välorganiserat djupt stöd för försvar på runt 40 000 man som fienden tvingas ta med i beräkningarna är såklart bra och tacknämligt. Dessa får dock aldrig tas för en permanent ersättning för avsaknaden av reguljära styrkor! Jodå, risken finns och känns stundom överhängande.

Även om det på senare tid blivit bättre, särskilt i och med Aurora 17 “den största övningen på över 20 år”, så är det stor chans att det rör sig om en hemvärnsman eller dito kvinna när vanligt folk ser eller hör talas om något militärt. (Ja, det förekom dessutom en hel del hemvärn och frivillig personal i Aurora.)

Hemvärnet har blivit en maktfaktor och önskemål kring statushöjning har påtalats på både låg och hög nivå, bl a av hemvärnschefen själv. Är det en bra lösning att göra dessa led till en egen försvarsgren, troligen efter norsk modell? Tja, varför inte men åter igen måste vi absolut först sätta fokus på att återskapa en beständig volym och förmåga hos värnpliktsförsvaret.
Det ligger en fara i att göra om något befintligt istället för att laga vad som är trasigt. Särskilt om det ser ut att kunna bli billigare, skänka politisk poäng och rikta blicken bort från det uppenbara. Eller är betänklighterna som framställs här felaktiga?

En tanke föder en annan som föder nästa… Senast har införandet av ett värnpliktigt hemvärn förts på tal. Något som väl direkt skulle kunna skapa “kannibalism” i Försvarsmaktens behov och jakt på personal? I detta förslag riktas blickarna mot Danmark. Där används Hemvärnet i polisarbete, bl a för trafikkontroller, fast skydd av objekt och gränskontroll. Vidare utför man “uppgifter som motsvarar de som Civilförsvaret tidigare hade i Sverige”. Det stannar inte där. Danskarna skickar också sitt hemvärn till krigszoner utomlands. Just nu i Irak och Mali(!)
“Det är att gå lite väl långt”, tänker du kanske men faktum är att förre rikshemvärnschefen, generallöjtnant Lindström, redan 2005 påtalade nyttan av att skicka svenskt hemvärn utomlands. Det var ungefär samtidigt som man kom på att Hemvärnet borde ha ett häftigare namn. En enorm övertro och den här snöbollen rullar snabbt när den kommer igång.

Är detta en naturlig utveckling även hos oss eller borde vi se till att istället återuppbygga det svenska försvaret “från andra hållet”, se till att myndigheter i kris kommer på rätt köl och att nedlagda, viktiga organisationer återuppstår? Det är ärligt svårt och lite otäckt att rota i det här men det gör det ännu mer viktigt att lyfta fram för att kunna diskuteras!

Läs även Semper Miles: Hemvärnet i fler roller och som egen försvarsgren och Begreppet med skyddsstyrkorna är inte riktigt solklart samt Fortfarande hundratusentals soldater i Sverige

(Bilden: Hemvärnssoldater i Kungsträdgården. Foto: Peter Fristedt, CC BY-SA 2.0 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/deed.en)

– Lots of odd ideas for how to change and make use of the Home Guard, in- and outside Sweden.

[Denna, och våra andra artiklar, är fri att ladda ner och använda om källan SemperMiles.se framgår/anges]