Låt soldater framstå som soldater emellanåt

”Den svenska soldaten är en tuff, hård och rättvis företrädare för vårt land, som tränats att med all makt ytterst bekämpa den lede fienden. En välutbildad, stark person vi kan lita på, stå bakom och som unga kan se upp till och inspireras av.
Våra försvarare syns ofta, i uniform, t o m beväpnade och tillåts höras där de drar fram i syfte att bli ännu bättre på att göra det krävande jobbet!”

Stämmer den bilden med hur regering, media och allmänhet ser på saken? Knappast! Det här är så urvattnat att vi snarast bör lyfta frågan vilken bild som ska (tillåtas) gälla. Vill vi ha ovanstående eller följande där Försvarsmakten är:

– En, av flera regeringar, metodiskt slaktad guldkalv som nu ses som en besvärlig utgiftspost
– Enligt media en oduglig föredetting som skrämmer, kränker och är i vägen för befolkningen
– Ett exotiskt inslag som paraderar, går i manifestationer och som håller glada visningsdagar

Får en svensk soldat framställas som så vältränad, tuff, beslutsam och dödligt farlig för fienden som han eller hon är? En sån som tar sin uppgift på allvar och med sprutande adrenalin är beredd att gå hela vägen för vår skull? (Det går absolut att samtidigt förstå värdegrunder och vara tolerant!) Vi behöver kanske inte den där renodlade Hollywood-typen men inte heller bilden av en bunt ”snällisar” i grönt som tvingas be om ursäkt så fort de befinner sig på annan plats än i kasern eller på något kvarvarande skjutfält.
Nej, låt våra soldater få vara soldater. Det ligger i sakens natur att emellanåt få framstå som stor och stark, att ta plats, att tjurigt kämpa för svåruppnåeligt kunnande och heder och att skjuta och leva om som fan emellanåt – med vetskapen att det är riktigt, rätt och att samhället, som man har i uppgift att skydda, står bakom detta!

[Denna, och våra andra artiklar, är fri att ladda ner och använda om källan SemperMiles.se framgår/anges]